Himmel, pannkaka och krig som aldrig kan vinnas

Hade i princip avslutat mitt förra inlägg om hur fantastisk julen var när det brakade loss. Nästan ironiskt med tanke på vad jag skrev.

Vad vi tjafsade om…vem som skulle dela @_Storasyster pannkaka. Jag tyckte hon skulle dela sin pannkaka själv, medan hon absolut tyckte jag skulle göra det. Strandad förhandling…gräva skyttegrav…detta krig ska vinnas… Jag är så bekant med min inre känsla men istället för att gå ut och slänga mig i en snödriva övergår jag till att vara den som provocerar mest. Varför? Jag det vete fan.

”Detta är ett krig du aldrig kan vinna” säger min fru.

Visst är det så. Jag kan aldrig få till ett lugn vid middagsbordet eller vart vi nu befinner oss genom att provocera fram mer strider. Att jag lyfter bort henne eller tar bort hennes mat från matbordet får ju precis motsatt effekt.

Jag blir förvånad hur enkelt jag i vissa situationer blir provocerad och inser samtidigt att jag fortfarande har en del att jobba på. Annars lär det bli jobbiga år framöver för mig. För samtidigt som jag sliter med mig själv och mina reaktioner, är jag stolt över @_Storasyster envishet och absolut inget jag vill att hon lägger av med. Som jag ser det är det är ett fint bevis på integritet och en stark vilja.

Så jag måste hitta något sätt där jag kan liera mig med henne när det väl bränner till – för jag kommer aldrig bli en vinnare i våra strider.

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s