Sluta retas!

I sandlådan sitter två barn. Ett barn får inte äta godis medan det andra barnet får äta godis. Inga konstigheter med det. Föräldrar har olika regler. Det som däremot kan inträffa är att barnet som har tillåtelse att äta godis väldigt gärna vill visa detta för det andra barnet. Något som kan sluta i ett:

”Sluta retas!”.

Föräldrarna träder in och påvisar det olämpliga i att retas. Barnet som har tillåtelse att äta godis uppmanas kanske också att visa hänsyn genom att inte vifta med sin klubba, godispåse eller vad det nu är. Fortsätter barnet att retas kanske det till och med blir så att barnet som får äta godis hotas med uteblivet lördagsgodis. De vuxna framstår som väldigt exemplariska – för vi retas ju minsann aldrig. Det fick vi ju itutat oss som barn.

Berättelsen ovan är påhittad, men kanske inte helt orealistisk oavsett vilken del av världen vi befinner oss i. Den dyker ibland upp i mitt huvud när jag hör eller ser människor som på något sätt provocerar varandra. Det kan vara något jag ser på jobbet, på gatan hemma, på TV eller i något annat sammanhang som triggar den. Jag försöker förstå varför det ibland är viktigt att provocera och retas istället för att visa hänsyn. Är det så att relationerna i vår vuxna värld är mer komplicerade än den mellan två barn som har olika godisregler hemma…eller?

Att vi som barn slutar lyssna på våra föräldrar i vuxen ålder för att bli mer självständiga i våra tankar och vad vi gör skulle ju kunna vara ett svar. Jag får dock inte ihop det när vi sedan uppmanar våra barn att sluta retas…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s